Jönköpingsliv - utifrån ett värmländskt perspektiv

Jag hade gjort strawberry cheesecake. Klev på bussen, halvsov i vanlig ordning. Lyssnade på småländskan när hållplatserna ropades ut, Sofiakyrkan, Klostergatan och Råslätt. Kände doften av cigarettrök i garaget, bytte buss. Gick ner för trappan, drog kortet och skrev in mig. Sista dagen.

Det var fint väder, solen sken hela dagen. Jag körde ut mitt examensprojekt på Kongsbergsbordet, limmade ihop det och satte alla produkter på plats. Säljaren kom och tittade, skakade, vände upp och ner innan han öppnade förpackningen. Mitt mästerverk. Jag pustade ut när jag insåg att det dög. Det var riktigt bra, som han sa.
- Ä du nöjd me den, Hanna?
- Ja...

- Ba! Det bode du va-a, svarade han med sin småländska Stefan Liv-dialekt.

Hela företaget åt lunch ute i solen. Erik Lallerstedt var på plats och grillade. Vi fick goodie-bags. 
När vi drack sista kaffekoppen vid 14-fikat kände jag tårarna som ville fram. Jag harklade mig, gick på toaletten och torkade bort dom. Städade mitt skrivbord, fick min utvärdering och kramade alla hej då. Daniel kom och kollade om jag var klar. Kramade den sista personen, som sa

Ögonen blev tårfyllda, och jag fick sväja hårt för att inte börja gråta. Plockade med mig blommorna jag fått av dom tidigare och tog de sista stegen i trappan, stängde dörren, skrev ut mig och gick till bilen med Daniel. Jag tittade inte på honom en enda gång, och jag vände mig inte om. Då hade jag börjat gråta direkt.

Vi åkte in till stan, prakerade bilen utanför hans lägenhet, tog en promenad på kullerstensgatorna till ett konditori. Där pratade vi nån timma, skrattade, jag drack kaffe och ville att tiden skulle stå still. Vi reste oss, gick en promenad igen. Tittade på ett gammalt hus, och sa att vi skulle hålla kontakten. Han addade mig på facebook och jag lyssnade på hans historier om när han reste till Filippinerna och Afrika. Jag sparkade lite i gräset och kisade med ögonen mot solen. Vi mötte upp mamma, han hälsade på henne och jag kramade honom hej då. Han vände sig och gick iväg för att åka och repa med sitt band. Jag vände mig om och såg hans ryggtalva försvinna när mamma och jag skulle gå till en resturang och äta.

Efter maten gick mamma och jag till den lilla hamnen. Sen promenderade vi längs Vätterns strand, den vägen jag tog mina långpromenader. Vi packade ihop det sista morgonen därpå. Jag låste rummet och satte mig i bilen. Lämnade nyckeln och åkte hem till Värmland. Tack Jönköping. För allt!